sreibel

Är inne på den tredje Twilight boken Ljudet av ditt hjärta nu
och fifan va bra den är. Ska lägga mig i sängen nu
å läsaläsa läsa för min kropp orkar inte mer.

Migrän och späningshuvudvärk, feber, ett knä som
har allvarliga personlighetsstörningar. Nej men det
har börjat knaka nu för varje steg jag tar å de spänner som ett luder :/

Min kropp säger ifrån men jag lyssnar inte..
Tänk om man borde börja lyssna och öppna ögonen?

Uhu vad jag inte vet vad jag vill med någonting nu.
En sak som är säker är att min klass har friluftsdag imorgon
men inte jag. För jag är unik

Men seriöst. Sätt ut mig i skogen med en karta så
ska du se att det slutar med att jag hamnar i Stockholm.
Det kanske låter lite överdrivet men trust me, it's not.
Förra året när vi hade orientering så fick jag hålla kartan..
Men då hade jag tur. För då gjorde ja så min grupp & jag gick så
fel så vi tog en genväg och var en timme före alla andra
så alla trodde vi hade fuskat :( Det är skillz det

Gnatt

Ibland blir jag så arg. Åh
Jag förstår inte hur människor tänker när dom
beteer sig och gör så som dom gör
mot sina nära och kära?! Okej om det hade varit
mot någon bekant, det skiter jag i.
Men det som ni har gjort nu. Uhuhu.

Hur fan kan ni gå runt med det på ert samvete
att ni har sårat en person så mycket?
Inte bara den personen utan en hel familj!
Och er ska man lita på? Är det inte det man
ska göra med sin famlij, lita på dom?

Allt det vi satt och pratade om, var det bara skitsnack?
Jag fattar inte det. Jag gör verkligen inte det.
Jag hade nog inte reagerat så här kraftigt om
det hade gällt någon annan men när det gäller
om min just Sabina så fattar jag inte hur ni
har mage att säga så. Ni som aldrig var där,
ni vet inte hur hon var, ni vet ingenting. Ingenting!
Menar ni allvar med er själva när ni frågar om
vi inte kommit över det än!? Det har förihelvete
bara gått nästan 3 månader, inte ens det och
ni förväntar er att vi bara ska glömma det och
lägga det bakom oss? Vad är det för fel på er!?

Visst om vi skrattar och ser glada ut, men det är
väl klart? Vi måste vara starka.
Jag måste vara stark för min mamma, jag vill inte
se henne ledsen och jag vill inte att hon ska se mig
ledsen. Just därför går jag runt med ett leende på
mina läppar, för att jag inte vill gråta ledsna tårar
pga detta. Ni däremot, jag hade kunnat fälla en tår
för er, er idioti, ni är patetiska hela högen och jag menar
det när jag säger att jag hatar er.

VIsst, man säger att man ska inte hata någon
men er får man fan hata. Ni äcklar mig.

Jag hatar er
Jag avskyr er
Ni gör mig spyfärdig
Ni ger mig kallakårar
Ni äcklar mig
Ni är patetiska
Ni är en skam för min familj

Men mest av allt

Ni är falska svaga människor som inte vet bättre
så ja, jag tycker synd om er.


Hoppas du snokar tillräckligt bra så du hittar min blogg och läser denna texten,
så som du gjorde med min förra blogg så jag var tvungen att ta bort bloggen.
Hoppas du känner hat och ilska mot mig, för det är det jag är ute efter.
Jag vill att du ska veta att jag avskyr hälften av medlemmarna i min släkt
och du ligger högst upp på listan. Lär dig att inte lägga din fula lilla näsa i blöt, kärring.

"Innan jag träffade dig var mitt liv som en månlös natt.
Värligt mörk, men det fanns stjärnor - små ljuspunkter av mening.
Sedan for du över min himmel som en meteor.
Plötsligt stod allt i brand, där fanns prakt och skönhet.
När du var borta, när meteoren hade försvunnit bakom horisonten,
blev allt svart. Ingenting hade förändrats, men jag var bländad av ljuset.
Jag såg inte stjärnorna längre, och det fanns ingen mening med någonting."


Det fanns framför mig hela tiden.
Saknar allt med dig, men nu känns det bra ♥
ibland blir saker inte alltid som man önskat - ibland blir dom