Confusions
Ibland förstår jag inte mig på mig själv.
Hur kunde jag utsätta mig själv för det, så länge också.
Men mest av allt, hur fan kunde jag välja mellan er?
Att jag valde så fel som jag gjorde kunde jag
aldrig föreställa mig. Hur något kan gå så fel.
Jag vill glömma. Jag vill verkligen det.
Men just nu, verkligen just nu, kan jag inte.
Jag har försökt så länge och när jag väl lyckas
trycka bort känslorna så är det någonting
som river upp såren igen..
Snart är det ett år sen. Jag blir chockad över hur
längesen det är och hur jag klarat mig.
Det känns som det har gått kanske mindre
än ett halv år. Men nej. Varför går detta inte?
Den lyckligaste dagen jag varit med om,
vad jag kan komma ihåg känns plötsligt inte lika
lycklig längre och jag börjar undra om det var
den värsta dagen i mitt liv?
En ny början på nått bra?
En ny början på ett nytt sår?
Ibland tänker man för mycket,
så som jag gör nu och det är inte bra.
Men det känns bra att få ut känslorna.
Känner att jag har modet att ta det med dig.
Men som vanligt så kommer jag tappa bort
mig och börja svammla vilken slutar med
att jag sitter och stor tjuter. Det vill vi inte väl?
Om saker och ting inte vore så jävla komplicerat
så hade jag inte haft hålet jag har innanför bröstet nu.
Det hade inte gjort ont nå mer.
